tillbacks till vanligheterna...
Skulle man tro. Men här är ju inget som vanligt kanske för att det är ett annat land eller...
Ialla fall komm tillbaka till farmen den 26 en aning sliten och mör efter en lång bil färd.
Gary var i full gång med bala det sista hö som fortfarande låg ute.
Den 27 drog Gary och Elanor på deras semester för och hälsa på minst pojken i New Foundland.
Så jag har då hand om gården och ser efter allt tills dom är tillbaka.
Allt har gått bra än så länge jobben har flytit på. Randy en gubbe som jobbar här då och då lovade att hjälpa till men han är bara för lat för att ens komma hit och kommer med ständiga ursäkter varför han inte kan.
Men det gör inge är bara skönt o tralla runt här ensam.
I lördags kom jag på iden att nu när jag äntligen är ensamen så kan jag ju faktis koka mig lite palt.
Ulla Britt mailade receptet och jag var sjukt palt sugen.
Allt gick väl skalade, rivde mjölade och knådade på tillslut hade jag några paltar. Nöjd som fan med mig själv kastade jag dom i grytan och gick o tittade på tv.
Efter ett tag tittade jag i grytan och började undra varför palt jävlarna inte har flytit upp som dom ska göra.
Skit !! eftersom tv suget var större så rörde jag aldrig om i början och skiten brände fast i grytan.
Men det vart hyvsat bra. Ganska stora dock och jag lovar att man skulle lätt kunna slå och flå ihjäl en björn med dessa skapelser. Sjukt tunga paltar.
Om någon vet hur man får bort stora bränmärken i grytor skulle jag vara tacksam.
Nej mamma det funkade fan inte med maskin diskmedel.
Annars var det inte mycket mer för denna gång. David kommer den 16 så det blir kul.
måste diska nu.
ha det bra
Det var faktis första gången.
Tiko
Jag och pojkarna.
Ialla fall komm tillbaka till farmen den 26 en aning sliten och mör efter en lång bil färd.
Gary var i full gång med bala det sista hö som fortfarande låg ute.
Den 27 drog Gary och Elanor på deras semester för och hälsa på minst pojken i New Foundland.
Så jag har då hand om gården och ser efter allt tills dom är tillbaka.
Allt har gått bra än så länge jobben har flytit på. Randy en gubbe som jobbar här då och då lovade att hjälpa till men han är bara för lat för att ens komma hit och kommer med ständiga ursäkter varför han inte kan.
Men det gör inge är bara skönt o tralla runt här ensam.
I lördags kom jag på iden att nu när jag äntligen är ensamen så kan jag ju faktis koka mig lite palt.
Ulla Britt mailade receptet och jag var sjukt palt sugen.
Allt gick väl skalade, rivde mjölade och knådade på tillslut hade jag några paltar. Nöjd som fan med mig själv kastade jag dom i grytan och gick o tittade på tv.
Efter ett tag tittade jag i grytan och började undra varför palt jävlarna inte har flytit upp som dom ska göra.
Skit !! eftersom tv suget var större så rörde jag aldrig om i början och skiten brände fast i grytan.
Men det vart hyvsat bra. Ganska stora dock och jag lovar att man skulle lätt kunna slå och flå ihjäl en björn med dessa skapelser. Sjukt tunga paltar.
Om någon vet hur man får bort stora bränmärken i grytor skulle jag vara tacksam.
Nej mamma det funkade fan inte med maskin diskmedel.
Annars var det inte mycket mer för denna gång. David kommer den 16 så det blir kul.
måste diska nu.
ha det bra
Det var faktis första gången.
Tiko
Jag och pojkarna.
holly days continued
Tänkte jag skulle forsätta där jag slutade sist. Vet att det har tagit ett tag men av olika anlednigar så har det inte blivit nå uppdatering. Jag är ju ingen maskin för guds skull.
Jaja iallafall vi tog oss ner till Staterna tillslut och hamande i Minnesota där vi drog igenom olika upptäkter och upplevelser. Efter tre dagar i staterna kom vi till staden Lundstrom där många emigranter från Sverige först komm på 1800 och början på 1900 talet. Dem komm med båt över Atlanten förstås och sen uppför Missispi floden. Svenskarna där jobbade hårt för att få sitt land att gro vilket gjorde dem kännda bland amerikanarna tack vare ders hårda jobb. Många jobb skapades även för amerikanare tack vare svenskarna. Lundstrom var även den byn som Vhilhelm Moberg skrev boken utvandrana. Vilket var välkännt där.
Ialla fall så besökte vi olika sedvärdheter i och utanför Lundstom. Några museum och bland annat en Svensk familjeresturnag där dom såklart sarverade svenska köttbullar med mos och lingon sylt. vi besökte en mjölkgård med 50 kor. och som ett utomhus musem drä dom hade som en tema vecka. Stället var packat med ungar som hade traditionella kläder och låsades vara svenska emigranter. När vi kom dit och dom fick höra att vi var från Sverige så sjöng alla barnen små grodrona på svenska med amerikansk brytning. Det var nästan så man smalt när man såg dom.
Vi hittade ett grymt fin motell där vi stannade två nätter. Vi hade nära till två barer så det var vell som där vi spenderade kvällarna.
Efter Lundstrom kom vi in i Minneapolis. Sjukt jävla stor stad och svårt som fan o köra där.
Men vi hittade IKEA (tyverr) men också Mall off America. Sjukt stort shooping center med tivoli, vatten land och många många affärer. Hela centret var 5 vånigar och flera kvarter stort med bara shoopping. Sjukt trött efter det och jag tror nog att jag aldrig mer kommer gå och handla kläder igen.
Efter MInneapolis kom vi ned i South Dakota och besökte Mount Rushmore, dom fyra president huvudena hugget i berg.
Packat med turister men vi såg monumentet och sen var det klart. Inte det häftigaste man sett men nu har man sett det.
Det var ganska varmt så vi började röra oss mot North Dakota där vi hittade en kamping och kunde slappna av.
Dagen efter körde jag största delen genom North Dakota och lyckade bli stoppad för fort körning 20 mil från gränsen.
Men oskyldig som jag var så sa jag bara att jag inte förstod deras hastigeter efter som dom inte har samma som i Canada. Tur var också att jag hade alla papper med mig så jag kom undan med en varning men polisen sa att jag inte skulle ligga 30km h över hastighets gärnsen igen så Charlott fick ta över körnigen.
Samma dag var vi tillbaka på Martins farm. På frdagen den veckan skulle vi och campa igen utanför Winnipeg.
Just innan vi kom ut på motorvägen så dog min bil bara helt död. Generaton var körd och martin fick skjus till sitt ställe där han kunde hämta sin bil för att bogsera den till en verkstad. Tur var att dom kunde fixa den till ett hyvsat pris tidigt dagen efter så vi kunde forsätta våran resa.
Jävla skit amerikanska bilar.
Ialla fall vi cmapade hela helgen och vi hade hur kul som helst. Söndagen var jag till baka på farmen och på måndagen åkte Gary och Elanor på sin semester. skönt som fan. Så nu har jag hand om det här stället två veckor framöver.
Men Oj vilken resa det har varit mycket har man sett och gjort men inte alltid utan besvär. Mycket bilkörning typ 1200 svnska mil. Synd bara att vi inte hade den bästa turen med vädret. Men inte mycket man kan göra åt det. Självklart gorde ju mina as sköna reskamrater resan rolig fastän vi ville slita varandra i stycken ibland... men hur fina människor som helst är dom och skulle lätt kunna åka på mer resor med dom i framtiden.
Livet är verkligen härligt.
Men lev och må på det sista som är kvar av sommaren allihopa.
Vi hörs
Jaja iallafall vi tog oss ner till Staterna tillslut och hamande i Minnesota där vi drog igenom olika upptäkter och upplevelser. Efter tre dagar i staterna kom vi till staden Lundstrom där många emigranter från Sverige först komm på 1800 och början på 1900 talet. Dem komm med båt över Atlanten förstås och sen uppför Missispi floden. Svenskarna där jobbade hårt för att få sitt land att gro vilket gjorde dem kännda bland amerikanarna tack vare ders hårda jobb. Många jobb skapades även för amerikanare tack vare svenskarna. Lundstrom var även den byn som Vhilhelm Moberg skrev boken utvandrana. Vilket var välkännt där.
Ialla fall så besökte vi olika sedvärdheter i och utanför Lundstom. Några museum och bland annat en Svensk familjeresturnag där dom såklart sarverade svenska köttbullar med mos och lingon sylt. vi besökte en mjölkgård med 50 kor. och som ett utomhus musem drä dom hade som en tema vecka. Stället var packat med ungar som hade traditionella kläder och låsades vara svenska emigranter. När vi kom dit och dom fick höra att vi var från Sverige så sjöng alla barnen små grodrona på svenska med amerikansk brytning. Det var nästan så man smalt när man såg dom.
Vi hittade ett grymt fin motell där vi stannade två nätter. Vi hade nära till två barer så det var vell som där vi spenderade kvällarna.
Efter Lundstrom kom vi in i Minneapolis. Sjukt jävla stor stad och svårt som fan o köra där.
Men vi hittade IKEA (tyverr) men också Mall off America. Sjukt stort shooping center med tivoli, vatten land och många många affärer. Hela centret var 5 vånigar och flera kvarter stort med bara shoopping. Sjukt trött efter det och jag tror nog att jag aldrig mer kommer gå och handla kläder igen.
Efter MInneapolis kom vi ned i South Dakota och besökte Mount Rushmore, dom fyra president huvudena hugget i berg.
Packat med turister men vi såg monumentet och sen var det klart. Inte det häftigaste man sett men nu har man sett det.
Det var ganska varmt så vi började röra oss mot North Dakota där vi hittade en kamping och kunde slappna av.
Dagen efter körde jag största delen genom North Dakota och lyckade bli stoppad för fort körning 20 mil från gränsen.
Men oskyldig som jag var så sa jag bara att jag inte förstod deras hastigeter efter som dom inte har samma som i Canada. Tur var också att jag hade alla papper med mig så jag kom undan med en varning men polisen sa att jag inte skulle ligga 30km h över hastighets gärnsen igen så Charlott fick ta över körnigen.
Samma dag var vi tillbaka på Martins farm. På frdagen den veckan skulle vi och campa igen utanför Winnipeg.
Just innan vi kom ut på motorvägen så dog min bil bara helt död. Generaton var körd och martin fick skjus till sitt ställe där han kunde hämta sin bil för att bogsera den till en verkstad. Tur var att dom kunde fixa den till ett hyvsat pris tidigt dagen efter så vi kunde forsätta våran resa.
Jävla skit amerikanska bilar.
Ialla fall vi cmapade hela helgen och vi hade hur kul som helst. Söndagen var jag till baka på farmen och på måndagen åkte Gary och Elanor på sin semester. skönt som fan. Så nu har jag hand om det här stället två veckor framöver.
Men Oj vilken resa det har varit mycket har man sett och gjort men inte alltid utan besvär. Mycket bilkörning typ 1200 svnska mil. Synd bara att vi inte hade den bästa turen med vädret. Men inte mycket man kan göra åt det. Självklart gorde ju mina as sköna reskamrater resan rolig fastän vi ville slita varandra i stycken ibland... men hur fina människor som helst är dom och skulle lätt kunna åka på mer resor med dom i framtiden.
Livet är verkligen härligt.
Men lev och må på det sista som är kvar av sommaren allihopa.
Vi hörs
