Sista tiden...
Sitter på mitt rum nu denna kalla fredag kväll. Önskar att jag kunde vara någon ananstans än på mitt rum men tyverr så blev Gary lite yr och spy färdig i dag så jag måste se efter korna i morgon, men efter det så drar jag ner till Brandon och träffar mina kompisar.
Det närmar sig ju som slutet på min resa här i Canada nu. Inte ens två veckor kvar.
Vad kan jag säga om det, tja det är på både på gått och ont för jag längtar verkligen sjukt mycket efter all släkt och vänner som finns där hemma. Man träffar så mycket härliga människor och personligehter när man reser så här och det känns som att man aldrig kommer skiljas från dem. Men i slut ändan när man kommer tillbaka till vanligheten så är det människorna där hemma som verkligen räknas. Det kommer bli tråkigt att skiljas från dem man träffat, skratta och upplevt saker med men livet är fullt av farväl.
Jag och shean på beef and barley fetival. Jag blev en aning berusad där.
Det som just nu känns jävligast med att lämna Canada är att skörden har kommit till ett abrupt slut. Om det är tillfälligt eller inte vet jag ej.
Ialla fall allt gick fint i september när vi fick ett par riktigt torra och varma veckor och vi fick in det mesta av vetet. Mot slutet av september försämrades vädret och vi hade börjat ta in rapsen på onsdagen den 30 sep. Den 1 okt började det regna. Regnet övergick till snö och så har det fortsatt. Så förmodligen om vädret inte förbättras så kommer Gary bli tvungen att vänta till våren med att ta in skörden eller om han har tur så klarnar det upp i november och han kan få in det. Men då kommer inte jag vara här och det kommer bli tufft för dom att vara utan en anställd eftersom två kör tröskorna och jag ska köra lastbilen. Men om jag nu åker hem så ja jag vet inte hur dom ska lösa det och jag önskar jag kunde vara här och hjälpa dom med resten av skörden.
Nu dem sista månader har jag lärt känna mer Canadensare och dom är verkligen helt sjukt sköna människor.
Mycket tack vare det är att jag träffade en tjej från Lund, Helena.Helena jobbar som nanny hos en familj i Mcauley en timmas bilfärd från mig. Dom har tre barn och 5000 acres åkermark. Vi blev bra polare och vi har hängt runt med en massa andra Canadensare som jobbar på hennes farm och så vidare. Skulle ienteligen ner och hälsa på hon i kväll men hon skulle på dejt och jag fick inte följa med.
Annars så försöker jag göra det mesta av tiden jag har kvar men det känns verkligen mer och mer att det är dags att åka hem nu. Att lyssna på Gary och Elanors klagande över vädret och livet börjar bli tjatigt och jag känner att jag har gjort mitt hära. Så det är nog dags att röra på sig.
Men men nästa vecka är jag bjuden på farväll middag och nästa lördag ska jag och spela curling så det kommer bli intressant och skoj.
Ha det så bra alla jag lovar att jag ska skriva innan jag sätter mig på planet hem.
Det närmar sig ju som slutet på min resa här i Canada nu. Inte ens två veckor kvar.
Vad kan jag säga om det, tja det är på både på gått och ont för jag längtar verkligen sjukt mycket efter all släkt och vänner som finns där hemma. Man träffar så mycket härliga människor och personligehter när man reser så här och det känns som att man aldrig kommer skiljas från dem. Men i slut ändan när man kommer tillbaka till vanligheten så är det människorna där hemma som verkligen räknas. Det kommer bli tråkigt att skiljas från dem man träffat, skratta och upplevt saker med men livet är fullt av farväl.
Jag och shean på beef and barley fetival. Jag blev en aning berusad där.
Det som just nu känns jävligast med att lämna Canada är att skörden har kommit till ett abrupt slut. Om det är tillfälligt eller inte vet jag ej.
Ialla fall allt gick fint i september när vi fick ett par riktigt torra och varma veckor och vi fick in det mesta av vetet. Mot slutet av september försämrades vädret och vi hade börjat ta in rapsen på onsdagen den 30 sep. Den 1 okt började det regna. Regnet övergick till snö och så har det fortsatt. Så förmodligen om vädret inte förbättras så kommer Gary bli tvungen att vänta till våren med att ta in skörden eller om han har tur så klarnar det upp i november och han kan få in det. Men då kommer inte jag vara här och det kommer bli tufft för dom att vara utan en anställd eftersom två kör tröskorna och jag ska köra lastbilen. Men om jag nu åker hem så ja jag vet inte hur dom ska lösa det och jag önskar jag kunde vara här och hjälpa dom med resten av skörden.
Nu dem sista månader har jag lärt känna mer Canadensare och dom är verkligen helt sjukt sköna människor.
Mycket tack vare det är att jag träffade en tjej från Lund, Helena.Helena jobbar som nanny hos en familj i Mcauley en timmas bilfärd från mig. Dom har tre barn och 5000 acres åkermark. Vi blev bra polare och vi har hängt runt med en massa andra Canadensare som jobbar på hennes farm och så vidare. Skulle ienteligen ner och hälsa på hon i kväll men hon skulle på dejt och jag fick inte följa med.
Annars så försöker jag göra det mesta av tiden jag har kvar men det känns verkligen mer och mer att det är dags att åka hem nu. Att lyssna på Gary och Elanors klagande över vädret och livet börjar bli tjatigt och jag känner att jag har gjort mitt hära. Så det är nog dags att röra på sig.
Men men nästa vecka är jag bjuden på farväll middag och nästa lördag ska jag och spela curling så det kommer bli intressant och skoj.
Ha det så bra alla jag lovar att jag ska skriva innan jag sätter mig på planet hem.
Kommentarer
Postat av: Gustav
Erik du är verkligen genomsnäll som bryr dig om alla :) Jag tror dom kommer få det tufft utan dig.. men det klarar dom nog bra endå :) Jag och Gugge är i Älvsbyn nu och lodar oss.. jag har inte varit här på 4 månader.. shit, tiden går fort! Men vi har även funderat på att komma upp under Halloween helgen, dels för att gugge är som sugen på dig haha ;D
Postat av: cicci
du är så jävla omtänksam å kärleksfull Erik.. !! ska bli jätte roligt å se dig igen :)
Trackback
