Utmaning
Fick en utmaning av Linnea som jag tänkte jag var tvungen göra :p
-Varje "spelare" börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
-Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.
-Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de blivit tagna och att det ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. När jag blir stressad, irriterad eller nervös så börjar jag kila mig frenetiskt mellan ögonen. jag bara måste bara göra det. något inom mig säger det och om jag inte kliar mig mellan ögonen så blir jag galen.
2. En del nätter när det är för varmt i rummet prövar jag att sova naken men det slutar alltid med följande.. vaknar där vid tre och upptäker att jag är naken och i oro för att någon skulle upptäka det så klär jag på mig igen och så är en bra natts sömn förstörd.
3. När jag åker genom en stad eller en by brukar jag titta mot dem tomma husen och lägenheterna. där fönstrena är helt svarta utan nå blommor, gardiner eller annat krams. jag föreställer mig hur det skulle vara att bo i just det huset eller lägenheten. hur det skulle vara att bo i den stad in den lägenheten. att leva, laga mat, älska och vara full inom just dem kvadrat metrarna. sen på några sekunder har jag passerat och jag ser bara skog.
4. Försöker alltid titta upp och inte ner i marken när jag går på stan eller byn. om man tittar ner i marken så missar man så mycket. som en person man inte sett på länge och blir glad av att se eller så möts man av ett leende av någon främande person.
5. När jag var liten var farfar min idol, min hjälte.. men av någon oförklarig anledning så kallade jag honom för Dajs. ingen aning var det kom ifrån men Dajs var vad det hette och om någon annan unge skulle rätta mig så blev jag väldigt upprörd och arg.
6. Ibland undrar jag om jag är för gammal för en del saker. som om jag funderar på att börja plugga så tänker jag att gud jag kanske e för gammal för det. då måste jag kolla upp om andra människor jag känner pluggar och hur gammla dom var när dom började med det. då känns det bättre sen och inte lika dumt.
http://enmini.blogg.se/
http://vonwinka.blogspot.com/
http://hannaamandaisaksson.blogg.se/
http://pernillja.blogg.se/
http://emmanh.blogg.se/
http://jagsandra.blogg.se/
-Varje "spelare" börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
-Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.
-Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de blivit tagna och att det ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. När jag blir stressad, irriterad eller nervös så börjar jag kila mig frenetiskt mellan ögonen. jag bara måste bara göra det. något inom mig säger det och om jag inte kliar mig mellan ögonen så blir jag galen.
2. En del nätter när det är för varmt i rummet prövar jag att sova naken men det slutar alltid med följande.. vaknar där vid tre och upptäker att jag är naken och i oro för att någon skulle upptäka det så klär jag på mig igen och så är en bra natts sömn förstörd.
3. När jag åker genom en stad eller en by brukar jag titta mot dem tomma husen och lägenheterna. där fönstrena är helt svarta utan nå blommor, gardiner eller annat krams. jag föreställer mig hur det skulle vara att bo i just det huset eller lägenheten. hur det skulle vara att bo i den stad in den lägenheten. att leva, laga mat, älska och vara full inom just dem kvadrat metrarna. sen på några sekunder har jag passerat och jag ser bara skog.
4. Försöker alltid titta upp och inte ner i marken när jag går på stan eller byn. om man tittar ner i marken så missar man så mycket. som en person man inte sett på länge och blir glad av att se eller så möts man av ett leende av någon främande person.
5. När jag var liten var farfar min idol, min hjälte.. men av någon oförklarig anledning så kallade jag honom för Dajs. ingen aning var det kom ifrån men Dajs var vad det hette och om någon annan unge skulle rätta mig så blev jag väldigt upprörd och arg.
6. Ibland undrar jag om jag är för gammal för en del saker. som om jag funderar på att börja plugga så tänker jag att gud jag kanske e för gammal för det. då måste jag kolla upp om andra människor jag känner pluggar och hur gammla dom var när dom började med det. då känns det bättre sen och inte lika dumt.
http://enmini.blogg.se/
http://vonwinka.blogspot.com/
http://hannaamandaisaksson.blogg.se/
http://pernillja.blogg.se/
http://emmanh.blogg.se/
http://jagsandra.blogg.se/
Saknade..
Jag kan medge att jag är lätt att imponera på. Det är lätt att övertala mig och jag blir väldigt lätt med ryckt av saker som får mig att känna empati och medkännsla.
Har sett på TV och läst, ja jag har genom media läst, forskat igenom om försvinnanden här i Svergie.
För mig är det så vansinigt sjukt ofattbart att en sex årig flicka bara kan försvinna och sen aldig ses igen. Inte ett spår inte ett ljud eller nå. Bara borta.
Det är bara ett falla av tusen människor som ingen vet var dom tagit vägen. Har dom rymt, råkat ut för en olycka, kidnappade eller mördade. Vad som helst och man frågar sig hur det kan ske i dagens Sverige.
Vem fan är du som tror att du har rätten att ta någon ifrån dens älskade, familj och vänner. Vem fan är du som tror att du ska få förstöra så många liv och sätta oskyldiga människor i ovishet och förtvivlan.
Det finns en ondska där ute som jag bara inte kan begripa eller förstå mig på. Det skrämmer mig.
DET FINNS DE SOM ALDRIG SLUTAR HOPPAS OCH DE SOM ALDRIG SLUTAR LETA...
Kent - hjärta
Har sett på TV och läst, ja jag har genom media läst, forskat igenom om försvinnanden här i Svergie.
För mig är det så vansinigt sjukt ofattbart att en sex årig flicka bara kan försvinna och sen aldig ses igen. Inte ett spår inte ett ljud eller nå. Bara borta.
Det är bara ett falla av tusen människor som ingen vet var dom tagit vägen. Har dom rymt, råkat ut för en olycka, kidnappade eller mördade. Vad som helst och man frågar sig hur det kan ske i dagens Sverige.
Vem fan är du som tror att du har rätten att ta någon ifrån dens älskade, familj och vänner. Vem fan är du som tror att du ska få förstöra så många liv och sätta oskyldiga människor i ovishet och förtvivlan.
Det finns en ondska där ute som jag bara inte kan begripa eller förstå mig på. Det skrämmer mig.
DET FINNS DE SOM ALDRIG SLUTAR HOPPAS OCH DE SOM ALDRIG SLUTAR LETA...
Kent - hjärta
Emil.
Jag är bara en av väldigt många människor som hade turen och lyckan att få lära känna Emil. Jag skriver inte det här för uppmärksamhet eller av brist på respekt. Det är ett sätt att hantera det och om nån tar illa upp så ber jag verkligen om ursäkt.
Två år har gått. Det känns inte som en lång tid men visst hinner saker hända och folk förändras.
Men två år känns ändå fjuttigt när man tänker tillbaka på stunderna man hade med dig. Du gav minnen för livet.
Du var alltid i full fart med något och ibland kunde det dröja månader innan man såg till dig. Men när du tog in mig i ditt hem den där sommaren så fick jag se vilken underbar människa du var. En vädigt intensiv tid men också den roligaste.
Du bryde dig så mycket mer om oss andra än om dig själv. Du gick med filosofin att om man kan göra något så gör det.. Livet är kort och det är ingen ide att sitta still. Precis som alla oss andra människor så hade du dina demoner att kämpa mot men du lät aldrig det gå ut över mig eller nån annan. Fastän du hade det jobbigt ibland så reste du dig och forsatte gå med huvudet högt. När man själv kände sig nere så bryde du dig och ville hjälpa.
Du var alltid den man ville ha med på fest och visst missade du sällan ett tillfälle att göra en besviken.
Det hände alltid något från att köpa en låda kinder ägg till att ta upp en motorcykel i köket och gasa på.
Det blev alltid något nytt du hittade på det beundrade jag.
Du bjöd på så mycket skratt, glädje och lycka att det var omöjligt att ge lika mycket tillbaka.
Du berikade mångas liv med lycka och din bortgång var en fruktansvärd fölust.
Men du kommer alltd vara ihågkommen av dom som kände dig. Du var en älskad människa och jag kommer aldrig glömma dig min vän.
Tack för allt.
BYE BYE...
Okej då var det dags. I morgon återvänder jag hem till Sverige. Känns konstigt och lustigt att packa ihop allt och se sig om en sista gång. Kommer jag komma tillbaka eller inte. Det är ju trots allt en jävligt stor värld och mycket mera att se, men man vet aldrig.
Denna resa har betytt mycket för mig. En ny upplevelse, en ny start, och en massa goa minnen.
Många minnen som jag inte har nämmt i bloggen för det är så många av dom. Men jag kan försöka räkna upp en del saker som hänt som jag glömmt nämna.
Mötet med en svart björn blir nog svårt att glömma när jag letade efter ett par kor som rymt och komm upp med fyrhjuligen mot ett stenrös och där stod det nå svart.. kor tänkte jag direkt. men vi har inga svarta kor. plötsligt stod jag 15m från björnen som just upptäckte mig. Det tog bara sekunder så hade han sprungit in i skogen igen.
Overkligt snabb var han.
Har även lyckats hamna i trubbel med lagen. Fick böter för att jag inte hade säkerhets bälte Yorktoon, åkte för fortkörning i North Dakota, och fortkörning igen för tre veckor sen på väg mot Roblin.
sågade mig i knäet med motorsåg.
fått elstötar i mig 8 gånger vid stängsel arbete.
gud kommer inte på nå mer just nu.
Snart ska Gary köra mig till brandon så jag kan möta dom andra för en sista middag tillsamans.
Tack till alla ni som läst och kommenterat. Ni kan ju forstätta kika på bloggen. Kanske jag forsätter skriva har ju som fått smak för det nu =)
Vi ses där hemma..
//Erik.
BYE BYE Pho...
Denna resa har betytt mycket för mig. En ny upplevelse, en ny start, och en massa goa minnen.
Många minnen som jag inte har nämmt i bloggen för det är så många av dom. Men jag kan försöka räkna upp en del saker som hänt som jag glömmt nämna.
Mötet med en svart björn blir nog svårt att glömma när jag letade efter ett par kor som rymt och komm upp med fyrhjuligen mot ett stenrös och där stod det nå svart.. kor tänkte jag direkt. men vi har inga svarta kor. plötsligt stod jag 15m från björnen som just upptäckte mig. Det tog bara sekunder så hade han sprungit in i skogen igen.
Overkligt snabb var han.
Har även lyckats hamna i trubbel med lagen. Fick böter för att jag inte hade säkerhets bälte Yorktoon, åkte för fortkörning i North Dakota, och fortkörning igen för tre veckor sen på väg mot Roblin.
sågade mig i knäet med motorsåg.
fått elstötar i mig 8 gånger vid stängsel arbete.
gud kommer inte på nå mer just nu.
Snart ska Gary köra mig till brandon så jag kan möta dom andra för en sista middag tillsamans.
Tack till alla ni som läst och kommenterat. Ni kan ju forstätta kika på bloggen. Kanske jag forsätter skriva har ju som fått smak för det nu =)
Vi ses där hemma..
//Erik.
BYE BYE Pho...
Sista tiden...
Sitter på mitt rum nu denna kalla fredag kväll. Önskar att jag kunde vara någon ananstans än på mitt rum men tyverr så blev Gary lite yr och spy färdig i dag så jag måste se efter korna i morgon, men efter det så drar jag ner till Brandon och träffar mina kompisar.
Det närmar sig ju som slutet på min resa här i Canada nu. Inte ens två veckor kvar.
Vad kan jag säga om det, tja det är på både på gått och ont för jag längtar verkligen sjukt mycket efter all släkt och vänner som finns där hemma. Man träffar så mycket härliga människor och personligehter när man reser så här och det känns som att man aldrig kommer skiljas från dem. Men i slut ändan när man kommer tillbaka till vanligheten så är det människorna där hemma som verkligen räknas. Det kommer bli tråkigt att skiljas från dem man träffat, skratta och upplevt saker med men livet är fullt av farväl.
Jag och shean på beef and barley fetival. Jag blev en aning berusad där.
Det som just nu känns jävligast med att lämna Canada är att skörden har kommit till ett abrupt slut. Om det är tillfälligt eller inte vet jag ej.
Ialla fall allt gick fint i september när vi fick ett par riktigt torra och varma veckor och vi fick in det mesta av vetet. Mot slutet av september försämrades vädret och vi hade börjat ta in rapsen på onsdagen den 30 sep. Den 1 okt började det regna. Regnet övergick till snö och så har det fortsatt. Så förmodligen om vädret inte förbättras så kommer Gary bli tvungen att vänta till våren med att ta in skörden eller om han har tur så klarnar det upp i november och han kan få in det. Men då kommer inte jag vara här och det kommer bli tufft för dom att vara utan en anställd eftersom två kör tröskorna och jag ska köra lastbilen. Men om jag nu åker hem så ja jag vet inte hur dom ska lösa det och jag önskar jag kunde vara här och hjälpa dom med resten av skörden.
Nu dem sista månader har jag lärt känna mer Canadensare och dom är verkligen helt sjukt sköna människor.
Mycket tack vare det är att jag träffade en tjej från Lund, Helena.Helena jobbar som nanny hos en familj i Mcauley en timmas bilfärd från mig. Dom har tre barn och 5000 acres åkermark. Vi blev bra polare och vi har hängt runt med en massa andra Canadensare som jobbar på hennes farm och så vidare. Skulle ienteligen ner och hälsa på hon i kväll men hon skulle på dejt och jag fick inte följa med.
Annars så försöker jag göra det mesta av tiden jag har kvar men det känns verkligen mer och mer att det är dags att åka hem nu. Att lyssna på Gary och Elanors klagande över vädret och livet börjar bli tjatigt och jag känner att jag har gjort mitt hära. Så det är nog dags att röra på sig.
Men men nästa vecka är jag bjuden på farväll middag och nästa lördag ska jag och spela curling så det kommer bli intressant och skoj.
Ha det så bra alla jag lovar att jag ska skriva innan jag sätter mig på planet hem.
Det närmar sig ju som slutet på min resa här i Canada nu. Inte ens två veckor kvar.
Vad kan jag säga om det, tja det är på både på gått och ont för jag längtar verkligen sjukt mycket efter all släkt och vänner som finns där hemma. Man träffar så mycket härliga människor och personligehter när man reser så här och det känns som att man aldrig kommer skiljas från dem. Men i slut ändan när man kommer tillbaka till vanligheten så är det människorna där hemma som verkligen räknas. Det kommer bli tråkigt att skiljas från dem man träffat, skratta och upplevt saker med men livet är fullt av farväl.
Jag och shean på beef and barley fetival. Jag blev en aning berusad där.
Det som just nu känns jävligast med att lämna Canada är att skörden har kommit till ett abrupt slut. Om det är tillfälligt eller inte vet jag ej.
Ialla fall allt gick fint i september när vi fick ett par riktigt torra och varma veckor och vi fick in det mesta av vetet. Mot slutet av september försämrades vädret och vi hade börjat ta in rapsen på onsdagen den 30 sep. Den 1 okt började det regna. Regnet övergick till snö och så har det fortsatt. Så förmodligen om vädret inte förbättras så kommer Gary bli tvungen att vänta till våren med att ta in skörden eller om han har tur så klarnar det upp i november och han kan få in det. Men då kommer inte jag vara här och det kommer bli tufft för dom att vara utan en anställd eftersom två kör tröskorna och jag ska köra lastbilen. Men om jag nu åker hem så ja jag vet inte hur dom ska lösa det och jag önskar jag kunde vara här och hjälpa dom med resten av skörden.
Nu dem sista månader har jag lärt känna mer Canadensare och dom är verkligen helt sjukt sköna människor.
Mycket tack vare det är att jag träffade en tjej från Lund, Helena.Helena jobbar som nanny hos en familj i Mcauley en timmas bilfärd från mig. Dom har tre barn och 5000 acres åkermark. Vi blev bra polare och vi har hängt runt med en massa andra Canadensare som jobbar på hennes farm och så vidare. Skulle ienteligen ner och hälsa på hon i kväll men hon skulle på dejt och jag fick inte följa med.
Annars så försöker jag göra det mesta av tiden jag har kvar men det känns verkligen mer och mer att det är dags att åka hem nu. Att lyssna på Gary och Elanors klagande över vädret och livet börjar bli tjatigt och jag känner att jag har gjort mitt hära. Så det är nog dags att röra på sig.
Men men nästa vecka är jag bjuden på farväll middag och nästa lördag ska jag och spela curling så det kommer bli intressant och skoj.
Ha det så bra alla jag lovar att jag ska skriva innan jag sätter mig på planet hem.
yepp skörden.
Okej då ver det igång äntligen
vi slagit ut all rapps som ska få ligga och torka i två veckor
Vädret har varit hur bra som helst. Varmt och stark vind så det har torkat upp bra.
Vi började tröska en del av vetet. Var tvungen att vänta på att det skulle gå under 15% så när vi hade 14, 5% så körde vi igång.
Eftersom vi inte torkar vetet så måste vara så torrt som möjligt och 14% är gränsen.
I dag satt jag och slog ut det sista av rapsen alltså vi la det i strängar så att tröskan kan plocka upp det med pickupen.
Vetet tröskar vi med en Jhon Deer 9600 med 10,5m brett skärbord.
Allt transporteras med lastbil som jag kör.
Hoppas man får hoppa in i tröskan snart bara. börjar bli less på köra lastbil.
där har ni lite uppdateringar om det förmoldligen kommer vi bli färdiga någon gång i början av oktober om vädret håller sig.
V hörs snart.
'
Fick lite besök på jobbet.
Road kill check... Vegas check...
Hej hej och hemskt mycke hej.
Mycket har hänt på senaste tre veckorna. Min värd familj komm tillbaka från sin semester utvilade och pigga. Förutom Gary som gick på kryckor. Han sa attt det var en gammal skada i höften som kommit tillbaka tack vare mycket bil åkning.
Ialla fall den 16 Augusti kom David på besök. Jag och Helena en tjej som jobbar som nanny på en gård i närheten drog ner till Winnipeg för att hämta honom.
Vi kom fram och blev informerade om att planet var 3 timmar försenat.
Vilket gav oss tid att irra runt i Winnipeg ett tag. Sjukt svårt att köra i den staden föresten.
Flyget anlände vid nio snåret och det verkligen kul och efterlängtat.
Lite hamburgare och sen på vägen igen.
Väl framme i Mcauley där Helena bor släppte vi av henne och begav oss mot min farm.
Kl var kring halv två på natten och det började ös regna. David hadde just vaknat från sin dvala i baksätet och vi små pratade lite.
PLÖTSLIGT !!! en ko på vägen eller typ 20 kor. Tryckte på bromsen och girade mot diket. Men det var tyverr försent och det sa PANG, CHRAS och RULL för kon praktiskt taget rullade över bilen.
chokade och förvånade stannade vi och undersökte skadorna. Eftersom kon träffade på högersida så kunde jag se ut och bilen fungerade fortfarande. Vi körde tillbaka för att se om kon levede men tack vare kraftigt regn, mörker och att kon hade rullat ner i diket så hittade vi hon inte. Men vi intalade varandra att hon säkert mådde bra och hade sprungit iväg till sina vänner.
Så vi var utan bil första veckan men Gary lät oss låna hans cheva.
Veckan flöt på med lite jobb som david hjälpte mig med och lite tjafs med försäkrings bolaget så blev det tillslut helg.
Helena plockade upp oss och på fredagen hade vi gargae fest hos hennes familj. Sen dök Chris och Flo upp med. Dagen efter åkte vi ner till Carlye och träffade Warren och Jamie. Ett trevligt par med en ekologisk farm.
Vi grillade och njöt så det var en riktigt lyckad helg.
På söndagen stannade vi till på Ber Claw Casino. Har aldrig varit på ett riktigt casino och trodde verkligen det var första och sista gången. men ack så fel jag hade.
Jag kom upp till köket måndag morgon och Gary ville prata med mig. Han tyckte det var onödigt för min bror att vi bara satt där och ugglade hela veckan. På grund av mycket regn så fanns det inte så mycket jobb heller.
Så vad skulle vi göra? Vi grubblade och tillslut stod valet mellan Vancouver och Las Vegas.
Vegas var billigare och mer intresant så några knapptryck senare hade vi våra biljetter och två nätter bokade på Cesars Palace.
Enda skället till att vi ville bo där var för att David tjatade om att hangover hade spelats in där.
På tisdagen bar det av och ursäkta om jag uttrycker mig ovårdat men... Fy fan vad jag hatar flyg plats säkerhets personal !!!
Jag menar dom måste ju ta me fan vara födda till skit stövlar som fått dom där jobben aaa vilka tröga jävla tjok hjärnor hela bunten... haa skönt att få ur sig det där. Ialla fall så efter ett par timmar var vi äntligen där... LAS VEGAS. stället man bara sett på film och hört talas om av någon bekant sm spelade bort allt han ägde. To pac blev skuten där också hörde jag.
Det var sjukt varmt och när vi kom fram till vårat hotell, fortfarande tagna av allt som fanns där och försökte förstå var vi hamnat.
Något man fort märkte var att i varje hotell så var vi tvugna att gå förbi poker, tärnings och roulett bord, Spelmaskiner med mera. Fastän jag aldrig har varit en stor spelare så kände jag hur det ryckte i nerverna av att pröva lyckan.
Hotell rumet var hellt fantastiskt och utsikten likaså.
Vi spenderade fyra helt fantastiska dagar i Vegas där vi såg allt från magishow och Beatles show
till magnefika byggnader och overkliga konstruktioner. Maten om man nu kom på rätt ställe var helt underbar och det var verkligen en riktig äventyr att vara där. Många roliga saker hände oss och vi såg till att det hände oss. Allt det gjorde denna resa till ett oförglömmligt minne. Tyverr så gick det en hel del pengar men vad gör det. minnen ska vell kosta lite.
Man kanske tror att Vegas är ett svårt ställe att ta sig fram på och hitta saker men visar du bara lite chas flow så tar taxin dig vars du än vill. Annars kan man ju också nyttja fötterna och gå. Efter strippen som dom kallar det den stora huvudgatan, så leder det mesta till varandra.
På lördagen steg vi upp tidigt i ottan för att hinna med shutteln till flyg platsen. Senare på kvällen var vi framme i Winnipeg igen och tog in på motell. Käkade och tog det bara lugnt för jag hade inte råd till något annat.
På söndagen åkte David hem och jag tillbaka till farmen.
Just nu ligger jag i sängen med en förkylning som vägrar tralla iväg. Pratade tidigare i går med hon som jag borde ha ringt för länge sedan men som jag tillslut tog mig mod till att ringa. Efter det samtalet kännde jag värme istället för feber frossa så det var skönt.
Nu står skörden på trölsken och det lär bli en hel del jobb under september månad. Men det var ju det jag kom hit för så jag ser fram emot det.
Vi hörs snart allihopa ha det så bra.
Bröderna Johansson..
Mycket har hänt på senaste tre veckorna. Min värd familj komm tillbaka från sin semester utvilade och pigga. Förutom Gary som gick på kryckor. Han sa attt det var en gammal skada i höften som kommit tillbaka tack vare mycket bil åkning.
Ialla fall den 16 Augusti kom David på besök. Jag och Helena en tjej som jobbar som nanny på en gård i närheten drog ner till Winnipeg för att hämta honom.
Vi kom fram och blev informerade om att planet var 3 timmar försenat.
Vilket gav oss tid att irra runt i Winnipeg ett tag. Sjukt svårt att köra i den staden föresten.
Flyget anlände vid nio snåret och det verkligen kul och efterlängtat.
Lite hamburgare och sen på vägen igen.
Väl framme i Mcauley där Helena bor släppte vi av henne och begav oss mot min farm.
Kl var kring halv två på natten och det började ös regna. David hadde just vaknat från sin dvala i baksätet och vi små pratade lite.
PLÖTSLIGT !!! en ko på vägen eller typ 20 kor. Tryckte på bromsen och girade mot diket. Men det var tyverr försent och det sa PANG, CHRAS och RULL för kon praktiskt taget rullade över bilen.
chokade och förvånade stannade vi och undersökte skadorna. Eftersom kon träffade på högersida så kunde jag se ut och bilen fungerade fortfarande. Vi körde tillbaka för att se om kon levede men tack vare kraftigt regn, mörker och att kon hade rullat ner i diket så hittade vi hon inte. Men vi intalade varandra att hon säkert mådde bra och hade sprungit iväg till sina vänner.
Så vi var utan bil första veckan men Gary lät oss låna hans cheva.
Veckan flöt på med lite jobb som david hjälpte mig med och lite tjafs med försäkrings bolaget så blev det tillslut helg.
Helena plockade upp oss och på fredagen hade vi gargae fest hos hennes familj. Sen dök Chris och Flo upp med. Dagen efter åkte vi ner till Carlye och träffade Warren och Jamie. Ett trevligt par med en ekologisk farm.
Vi grillade och njöt så det var en riktigt lyckad helg.
På söndagen stannade vi till på Ber Claw Casino. Har aldrig varit på ett riktigt casino och trodde verkligen det var första och sista gången. men ack så fel jag hade.
Jag kom upp till köket måndag morgon och Gary ville prata med mig. Han tyckte det var onödigt för min bror att vi bara satt där och ugglade hela veckan. På grund av mycket regn så fanns det inte så mycket jobb heller.
Så vad skulle vi göra? Vi grubblade och tillslut stod valet mellan Vancouver och Las Vegas.
Vegas var billigare och mer intresant så några knapptryck senare hade vi våra biljetter och två nätter bokade på Cesars Palace.
Enda skället till att vi ville bo där var för att David tjatade om att hangover hade spelats in där.
På tisdagen bar det av och ursäkta om jag uttrycker mig ovårdat men... Fy fan vad jag hatar flyg plats säkerhets personal !!!
Jag menar dom måste ju ta me fan vara födda till skit stövlar som fått dom där jobben aaa vilka tröga jävla tjok hjärnor hela bunten... haa skönt att få ur sig det där. Ialla fall så efter ett par timmar var vi äntligen där... LAS VEGAS. stället man bara sett på film och hört talas om av någon bekant sm spelade bort allt han ägde. To pac blev skuten där också hörde jag.
Det var sjukt varmt och när vi kom fram till vårat hotell, fortfarande tagna av allt som fanns där och försökte förstå var vi hamnat.
Något man fort märkte var att i varje hotell så var vi tvugna att gå förbi poker, tärnings och roulett bord, Spelmaskiner med mera. Fastän jag aldrig har varit en stor spelare så kände jag hur det ryckte i nerverna av att pröva lyckan.
Hotell rumet var hellt fantastiskt och utsikten likaså.
Vi spenderade fyra helt fantastiska dagar i Vegas där vi såg allt från magishow och Beatles show
till magnefika byggnader och overkliga konstruktioner. Maten om man nu kom på rätt ställe var helt underbar och det var verkligen en riktig äventyr att vara där. Många roliga saker hände oss och vi såg till att det hände oss. Allt det gjorde denna resa till ett oförglömmligt minne. Tyverr så gick det en hel del pengar men vad gör det. minnen ska vell kosta lite.
Man kanske tror att Vegas är ett svårt ställe att ta sig fram på och hitta saker men visar du bara lite chas flow så tar taxin dig vars du än vill. Annars kan man ju också nyttja fötterna och gå. Efter strippen som dom kallar det den stora huvudgatan, så leder det mesta till varandra.
På lördagen steg vi upp tidigt i ottan för att hinna med shutteln till flyg platsen. Senare på kvällen var vi framme i Winnipeg igen och tog in på motell. Käkade och tog det bara lugnt för jag hade inte råd till något annat.
På söndagen åkte David hem och jag tillbaka till farmen.
Just nu ligger jag i sängen med en förkylning som vägrar tralla iväg. Pratade tidigare i går med hon som jag borde ha ringt för länge sedan men som jag tillslut tog mig mod till att ringa. Efter det samtalet kännde jag värme istället för feber frossa så det var skönt.
Nu står skörden på trölsken och det lär bli en hel del jobb under september månad. Men det var ju det jag kom hit för så jag ser fram emot det.
Vi hörs snart allihopa ha det så bra.
Bröderna Johansson..
tillbacks till vanligheterna...
Skulle man tro. Men här är ju inget som vanligt kanske för att det är ett annat land eller...
Ialla fall komm tillbaka till farmen den 26 en aning sliten och mör efter en lång bil färd.
Gary var i full gång med bala det sista hö som fortfarande låg ute.
Den 27 drog Gary och Elanor på deras semester för och hälsa på minst pojken i New Foundland.
Så jag har då hand om gården och ser efter allt tills dom är tillbaka.
Allt har gått bra än så länge jobben har flytit på. Randy en gubbe som jobbar här då och då lovade att hjälpa till men han är bara för lat för att ens komma hit och kommer med ständiga ursäkter varför han inte kan.
Men det gör inge är bara skönt o tralla runt här ensam.
I lördags kom jag på iden att nu när jag äntligen är ensamen så kan jag ju faktis koka mig lite palt.
Ulla Britt mailade receptet och jag var sjukt palt sugen.
Allt gick väl skalade, rivde mjölade och knådade på tillslut hade jag några paltar. Nöjd som fan med mig själv kastade jag dom i grytan och gick o tittade på tv.
Efter ett tag tittade jag i grytan och började undra varför palt jävlarna inte har flytit upp som dom ska göra.
Skit !! eftersom tv suget var större så rörde jag aldrig om i början och skiten brände fast i grytan.
Men det vart hyvsat bra. Ganska stora dock och jag lovar att man skulle lätt kunna slå och flå ihjäl en björn med dessa skapelser. Sjukt tunga paltar.
Om någon vet hur man får bort stora bränmärken i grytor skulle jag vara tacksam.
Nej mamma det funkade fan inte med maskin diskmedel.
Annars var det inte mycket mer för denna gång. David kommer den 16 så det blir kul.
måste diska nu.
ha det bra
Det var faktis första gången.
Tiko
Jag och pojkarna.
Ialla fall komm tillbaka till farmen den 26 en aning sliten och mör efter en lång bil färd.
Gary var i full gång med bala det sista hö som fortfarande låg ute.
Den 27 drog Gary och Elanor på deras semester för och hälsa på minst pojken i New Foundland.
Så jag har då hand om gården och ser efter allt tills dom är tillbaka.
Allt har gått bra än så länge jobben har flytit på. Randy en gubbe som jobbar här då och då lovade att hjälpa till men han är bara för lat för att ens komma hit och kommer med ständiga ursäkter varför han inte kan.
Men det gör inge är bara skönt o tralla runt här ensam.
I lördags kom jag på iden att nu när jag äntligen är ensamen så kan jag ju faktis koka mig lite palt.
Ulla Britt mailade receptet och jag var sjukt palt sugen.
Allt gick väl skalade, rivde mjölade och knådade på tillslut hade jag några paltar. Nöjd som fan med mig själv kastade jag dom i grytan och gick o tittade på tv.
Efter ett tag tittade jag i grytan och började undra varför palt jävlarna inte har flytit upp som dom ska göra.
Skit !! eftersom tv suget var större så rörde jag aldrig om i början och skiten brände fast i grytan.
Men det vart hyvsat bra. Ganska stora dock och jag lovar att man skulle lätt kunna slå och flå ihjäl en björn med dessa skapelser. Sjukt tunga paltar.
Om någon vet hur man får bort stora bränmärken i grytor skulle jag vara tacksam.
Nej mamma det funkade fan inte med maskin diskmedel.
Annars var det inte mycket mer för denna gång. David kommer den 16 så det blir kul.
måste diska nu.
ha det bra
Det var faktis första gången.
Tiko
Jag och pojkarna.
holly days continued
Tänkte jag skulle forsätta där jag slutade sist. Vet att det har tagit ett tag men av olika anlednigar så har det inte blivit nå uppdatering. Jag är ju ingen maskin för guds skull.
Jaja iallafall vi tog oss ner till Staterna tillslut och hamande i Minnesota där vi drog igenom olika upptäkter och upplevelser. Efter tre dagar i staterna kom vi till staden Lundstrom där många emigranter från Sverige först komm på 1800 och början på 1900 talet. Dem komm med båt över Atlanten förstås och sen uppför Missispi floden. Svenskarna där jobbade hårt för att få sitt land att gro vilket gjorde dem kännda bland amerikanarna tack vare ders hårda jobb. Många jobb skapades även för amerikanare tack vare svenskarna. Lundstrom var även den byn som Vhilhelm Moberg skrev boken utvandrana. Vilket var välkännt där.
Ialla fall så besökte vi olika sedvärdheter i och utanför Lundstom. Några museum och bland annat en Svensk familjeresturnag där dom såklart sarverade svenska köttbullar med mos och lingon sylt. vi besökte en mjölkgård med 50 kor. och som ett utomhus musem drä dom hade som en tema vecka. Stället var packat med ungar som hade traditionella kläder och låsades vara svenska emigranter. När vi kom dit och dom fick höra att vi var från Sverige så sjöng alla barnen små grodrona på svenska med amerikansk brytning. Det var nästan så man smalt när man såg dom.
Vi hittade ett grymt fin motell där vi stannade två nätter. Vi hade nära till två barer så det var vell som där vi spenderade kvällarna.
Efter Lundstrom kom vi in i Minneapolis. Sjukt jävla stor stad och svårt som fan o köra där.
Men vi hittade IKEA (tyverr) men också Mall off America. Sjukt stort shooping center med tivoli, vatten land och många många affärer. Hela centret var 5 vånigar och flera kvarter stort med bara shoopping. Sjukt trött efter det och jag tror nog att jag aldrig mer kommer gå och handla kläder igen.
Efter MInneapolis kom vi ned i South Dakota och besökte Mount Rushmore, dom fyra president huvudena hugget i berg.
Packat med turister men vi såg monumentet och sen var det klart. Inte det häftigaste man sett men nu har man sett det.
Det var ganska varmt så vi började röra oss mot North Dakota där vi hittade en kamping och kunde slappna av.
Dagen efter körde jag största delen genom North Dakota och lyckade bli stoppad för fort körning 20 mil från gränsen.
Men oskyldig som jag var så sa jag bara att jag inte förstod deras hastigeter efter som dom inte har samma som i Canada. Tur var också att jag hade alla papper med mig så jag kom undan med en varning men polisen sa att jag inte skulle ligga 30km h över hastighets gärnsen igen så Charlott fick ta över körnigen.
Samma dag var vi tillbaka på Martins farm. På frdagen den veckan skulle vi och campa igen utanför Winnipeg.
Just innan vi kom ut på motorvägen så dog min bil bara helt död. Generaton var körd och martin fick skjus till sitt ställe där han kunde hämta sin bil för att bogsera den till en verkstad. Tur var att dom kunde fixa den till ett hyvsat pris tidigt dagen efter så vi kunde forsätta våran resa.
Jävla skit amerikanska bilar.
Ialla fall vi cmapade hela helgen och vi hade hur kul som helst. Söndagen var jag till baka på farmen och på måndagen åkte Gary och Elanor på sin semester. skönt som fan. Så nu har jag hand om det här stället två veckor framöver.
Men Oj vilken resa det har varit mycket har man sett och gjort men inte alltid utan besvär. Mycket bilkörning typ 1200 svnska mil. Synd bara att vi inte hade den bästa turen med vädret. Men inte mycket man kan göra åt det. Självklart gorde ju mina as sköna reskamrater resan rolig fastän vi ville slita varandra i stycken ibland... men hur fina människor som helst är dom och skulle lätt kunna åka på mer resor med dom i framtiden.
Livet är verkligen härligt.
Men lev och må på det sista som är kvar av sommaren allihopa.
Vi hörs
Jaja iallafall vi tog oss ner till Staterna tillslut och hamande i Minnesota där vi drog igenom olika upptäkter och upplevelser. Efter tre dagar i staterna kom vi till staden Lundstrom där många emigranter från Sverige först komm på 1800 och början på 1900 talet. Dem komm med båt över Atlanten förstås och sen uppför Missispi floden. Svenskarna där jobbade hårt för att få sitt land att gro vilket gjorde dem kännda bland amerikanarna tack vare ders hårda jobb. Många jobb skapades även för amerikanare tack vare svenskarna. Lundstrom var även den byn som Vhilhelm Moberg skrev boken utvandrana. Vilket var välkännt där.
Ialla fall så besökte vi olika sedvärdheter i och utanför Lundstom. Några museum och bland annat en Svensk familjeresturnag där dom såklart sarverade svenska köttbullar med mos och lingon sylt. vi besökte en mjölkgård med 50 kor. och som ett utomhus musem drä dom hade som en tema vecka. Stället var packat med ungar som hade traditionella kläder och låsades vara svenska emigranter. När vi kom dit och dom fick höra att vi var från Sverige så sjöng alla barnen små grodrona på svenska med amerikansk brytning. Det var nästan så man smalt när man såg dom.
Vi hittade ett grymt fin motell där vi stannade två nätter. Vi hade nära till två barer så det var vell som där vi spenderade kvällarna.
Efter Lundstrom kom vi in i Minneapolis. Sjukt jävla stor stad och svårt som fan o köra där.
Men vi hittade IKEA (tyverr) men också Mall off America. Sjukt stort shooping center med tivoli, vatten land och många många affärer. Hela centret var 5 vånigar och flera kvarter stort med bara shoopping. Sjukt trött efter det och jag tror nog att jag aldrig mer kommer gå och handla kläder igen.
Efter MInneapolis kom vi ned i South Dakota och besökte Mount Rushmore, dom fyra president huvudena hugget i berg.
Packat med turister men vi såg monumentet och sen var det klart. Inte det häftigaste man sett men nu har man sett det.
Det var ganska varmt så vi började röra oss mot North Dakota där vi hittade en kamping och kunde slappna av.
Dagen efter körde jag största delen genom North Dakota och lyckade bli stoppad för fort körning 20 mil från gränsen.
Men oskyldig som jag var så sa jag bara att jag inte förstod deras hastigeter efter som dom inte har samma som i Canada. Tur var också att jag hade alla papper med mig så jag kom undan med en varning men polisen sa att jag inte skulle ligga 30km h över hastighets gärnsen igen så Charlott fick ta över körnigen.
Samma dag var vi tillbaka på Martins farm. På frdagen den veckan skulle vi och campa igen utanför Winnipeg.
Just innan vi kom ut på motorvägen så dog min bil bara helt död. Generaton var körd och martin fick skjus till sitt ställe där han kunde hämta sin bil för att bogsera den till en verkstad. Tur var att dom kunde fixa den till ett hyvsat pris tidigt dagen efter så vi kunde forsätta våran resa.
Jävla skit amerikanska bilar.
Ialla fall vi cmapade hela helgen och vi hade hur kul som helst. Söndagen var jag till baka på farmen och på måndagen åkte Gary och Elanor på sin semester. skönt som fan. Så nu har jag hand om det här stället två veckor framöver.
Men Oj vilken resa det har varit mycket har man sett och gjort men inte alltid utan besvär. Mycket bilkörning typ 1200 svnska mil. Synd bara att vi inte hade den bästa turen med vädret. Men inte mycket man kan göra åt det. Självklart gorde ju mina as sköna reskamrater resan rolig fastän vi ville slita varandra i stycken ibland... men hur fina människor som helst är dom och skulle lätt kunna åka på mer resor med dom i framtiden.
Livet är verkligen härligt.
Men lev och må på det sista som är kvar av sommaren allihopa.
Vi hörs
Holly days
Sitter på ett hotell rum i Dultch Minnesota. Det luktar ganska konstigt på rummet eller så är det markus fötter som ligger brevid mig.
Ialla fall Poh har varit skit dålig på blogga så jag för göra det själv.
Vi började våran resa den första Juli. Åkte ned till Martins farm kvällen innan och vi for och handlade tält och andra nödvändighter. Sen kom Martins chef och sa att dom fått motorn till deras JCB lastare som Martin plockade ut för nån månad sen. Så det blev att skruva till kl halv fem på morgonen för att få ihop den.
Kl sju lämnade vi Brandon påväg mot Calgary Alberta. Vi spenderade tre dagar i Calgary och gick på stampeden som är världens största Rodeo.
Vi var ju själklart tvugna att köpa cowboy hatt och skjortor så vi skulle se lite ut som äkta ortsbor.
Efter stampeden så lämnade vi Calgary och drog oss mot bergen. Första stället vi standa till var vid Banff en bergstad och sen vid Berömda Lake Louise.
Samma dag tog vi oss in till British Columbia (BC) där vi slog läger i två dagar.
Där for vi på forsränning vilket var väldigt adrelalin givande och sjukt skoj.
Naturen Var så hemskt vacker där uppe Men när vi kom till Jasper så började regnet ösa ned och så fortsatte det i tre dagar. Men som pappa alltid säger (det e bara att säga jasså) så försökte vi njuta av semestern så mycke vi kunde.
Sen bar det av till Edmonton till en farm där chrlottes kompis bodde. dom var verkligen gästvänliga så det var kul.
På lördagen var vi tvugna att vara nere i winnipeg för Markus tjej Karin skulle på flyget hem till Sverige. jätte trevlig tjej tråkigt att hon for hem men det var kul att ha med henne.
Igår så komm vi äntligen in i USA så i morgon ska vi ned till Minneapolis några dagar . så vi får se vad som sker härnäst.
Hitills har det varit en spännade resa så det kommer bli intressant.
Ska skriva om resten av resan när jag kommer tillbaka till farmen.
Ha det bra allihopa.
Ialla fall Poh har varit skit dålig på blogga så jag för göra det själv.
Vi började våran resa den första Juli. Åkte ned till Martins farm kvällen innan och vi for och handlade tält och andra nödvändighter. Sen kom Martins chef och sa att dom fått motorn till deras JCB lastare som Martin plockade ut för nån månad sen. Så det blev att skruva till kl halv fem på morgonen för att få ihop den.
Kl sju lämnade vi Brandon påväg mot Calgary Alberta. Vi spenderade tre dagar i Calgary och gick på stampeden som är världens största Rodeo.
Vi var ju själklart tvugna att köpa cowboy hatt och skjortor så vi skulle se lite ut som äkta ortsbor.
Efter stampeden så lämnade vi Calgary och drog oss mot bergen. Första stället vi standa till var vid Banff en bergstad och sen vid Berömda Lake Louise.
Samma dag tog vi oss in till British Columbia (BC) där vi slog läger i två dagar.
Där for vi på forsränning vilket var väldigt adrelalin givande och sjukt skoj.
Naturen Var så hemskt vacker där uppe Men när vi kom till Jasper så började regnet ösa ned och så fortsatte det i tre dagar. Men som pappa alltid säger (det e bara att säga jasså) så försökte vi njuta av semestern så mycke vi kunde.
Sen bar det av till Edmonton till en farm där chrlottes kompis bodde. dom var verkligen gästvänliga så det var kul.
På lördagen var vi tvugna att vara nere i winnipeg för Markus tjej Karin skulle på flyget hem till Sverige. jätte trevlig tjej tråkigt att hon for hem men det var kul att ha med henne.
Igår så komm vi äntligen in i USA så i morgon ska vi ned till Minneapolis några dagar . så vi får se vad som sker härnäst.
Hitills har det varit en spännade resa så det kommer bli intressant.
Ska skriva om resten av resan när jag kommer tillbaka till farmen.
Ha det bra allihopa.
längtar...
Hallå.
Sitter på mitt rum och verkligen längtar efter min tre veckors semsester.
Ska bli så himmla kul att få se mer av landet man befinner sig i.
Förra helgen var rätt intressant. Smet från jobbet lite tidigare på torsdagen och begav mig ner till Kennose lake.
Där mötte jag upp med andra tranees. Det var som vanligt mina sköna vapendragare från Skåne men också folk från Österike, Australien, Danmark, Nya Zeland och några fler från det land somm alla blandar ihop med Sverige.
Torsdag kväll trode jag skulle bli lugn eftersom vi skulle på mässan dagen efter. Aj så fel jag hade. Det verkade som alla legat i ide på sina farmar för ölen flödade och jag tror vi kom i säng kl 4. Men kul var det och dom som jobbade på baren spelade vilken musik som helst som vi frågade om så det blev tyverr mycke ABBA tack vare Charlotte.
På fredagen var det dock inte lika kul. Men vi lyckades ta oss upp vid kl 8 och sen in i bilarna mot Regina vilket var två och en halv timma bort. Vem tror ni fick köra... jag så klart men va fan ska man göra när ingen annan törs. Men det gjorde inge rätt skönt att ha framsätet.
Mässan var jätte cool. Mycket stora maskiner och gratis lunch för alla som var internattionella besökare.
Eftersom det var midsommar så försökte dom flesta svenskarna fira den så got det gick men vist var det inte samma som hemma.
På lördagen begav vi oss mot en farm där dom föder upp bufflar och nån typ av hjort eller ren.
Mycket interssant har aldrig sett bufflar i verkligeheten så nu fick man verkligen ta en titt på nära håll.
Efter lite buffel safari besökte vi en olje rigg vilket inte var lika kul.
Efter det badade vi och sen avnjöt vi av en stor middag.
Annars i veckan har det varit mest slit. flyttat vete hit och dit. Vi har haft kring 30 + hela veckan så nu hoppas jag vi får regn snart. I tisdags kom Elenors mamma på besök. 87 årig tant som gillar Johny Cash. Har dock ingen aning om hon blev bjuden hit eller om hon bjöd in sig själv och hon är fan fortfarande kvar.
Under dom dagar hon varit här har hon hunnit vända hella huset upp och ned. För visst ska det städas och torkas och skuras och ja gud vilken tur att jag tillbringar mesta tiden utomhus. I onsdags var jag iväg med fyrhjuligen på upptäckts färd. Spännade att upptäcka nya stigar och sjöar sammtidigt väldigt avkopplande att komma bort en stund.
I alla fall på tisdag bär det av så jag lämmnar bloggen i tassarna på Poh. Hon har lovat att uppdatera åt mig medans jag är borta.
Ha det så tills vi hörs igen 
Japp nu tar jag över... fan bäst ni komennterar.
Visst ja tog en tur till huvudstaden när jag ändå satt i bilen.
Kokanee
Kokanee har kommit att bli min favorit öl här i kanada. Vädigt skönt att bara sprätta en efter en hård arbets dag. Kokanee har en väldigt juv arom och bitter bla bla bla vad fan vet jag om öl.... god är den i alla fall.
Så nu har jag en början på detta inlägg visste inte riktigt hur jag skulle börja.
Förra veckan flöt på som vanligt med nya utmanigar och problem att lösa.
Vår bruket blev nästan avklarat förra veckan och nu har vi ungefär 40 hektar som vi ska så gräs frön på.
Var mestadels ansvarig att korna hade det bra. Eftersom vi tagit ut dom på nya grönbeten så måste korna ses efter rätt så oftta. mineraler, saltstenar ska plaseras ut. Tro mig det är inte det lättaste att hitta dom där djuren ibland eftersom fälten är så stora. men oftast ligger dom o trycker i ett buskash nån stans. Med stora fält betyder det också mil långa hagar med tagtråds stängsel. En del av stengslen kan ha stått där i 40 år så det finns alltid ett hål att fixa nån stans.
På onsdagen åkte Elanor, Gary och danskarna till Regans skol avslutning. Regan är deras äldsta son Trevors barn.
5 år svin cool unge.
Så jag passade på att få lite saker gjorda när jag ändå var ensamen vilket var faktis himmla skönt.
Åkte in till Roblin fylde upp bilen med besin och öl. Helt plötsligt slog det mig att jag borde verkligen få tummen ur röven och köpa den där kameran jag tänkt på. Eftersom Kameror, datorer och sånt är så biligt här så känndes det verkligen nödvändigt att skaffa sig en riktig kamera. Så jag körde typ 7 mil till Yorktoon så var det fixat... 618 dollar (4300kr)
För en kamera, batteri laddare, 4 gb minneskort, och en väska.
CANON
På fredagen åkte Mads och Eva iväg från farmen på väg mot nya äventyr. Tråkigt att dom drog men det var kul medans dom var här. Nu är dom på väg mot Vancover och sedan upp genom BC där dom ska padla kanot i en vecka och vandra på nått berg i två veckor. Dom åker hem till Danmark i slutet på agusti. Önskar dom all lycka till med resan och livet.
I helgen kom ialla fall Martin och Markus på besök hos mig. Med sig hade dom Charlotte en tjej från skåne som kommit till Martins farm för att jobba i några månader. En fin liten tös... som Martin uttryckte det. Nä men hon verkar jätte trevlig.
Väl hemma hos mig fösökte vi lägga upp lite planer för våran road tripp men det hela gick över i små prat, fotbolls kastning och öldrickning.
På kvällen tog jag med dom ner till sjön där vi grillade och sänkte en sju åtta kokanee.
Sjukt trevligt vi satt där tills det blev mörkt och tills myggen blev för besvärande.
Dagen efter åkte vi en lite små bakis hög på lite upptäkts färd. Det är konstigt... har varit här i kanada i snart 3 månader men har ändå inte hunnit se så himmla mycket. Så vi passade på att åka till Inglis där dom har 4 stora 100 åriga korn torkar som dom rustat upp och gjort till ett museum. Men visst börjar det klia efetr lite adrelalin kickar. Så därför har jag börjat leta upp lita om vars man kan hoppa bungyjump, forsränning och andra lite roligare saker.
Senare skildes vi åt tills vi ses nästa helg.
På tal om nästa helg så ska jag ner till Regina på en av världens största jordburks maskin mässa.
Ska bli så sjukt kul och jag längtar.
Idag började denna vecka med en väldigt varm dag så det var lite tungt med jobbet. Men nu har jag fan väntat på denna värme och beklagat mig över kylan som rått här.
Men som en viss tjej lärt mig så är det fan i mig ingen ide att klaga speciellt inte över vädret som man längtat efter. Bara se de positiva i det.
Tack för det Linnea =)
Nä nu börjar kramperna i fingrarna sprida sig så det är bäst att jag slutar skriva.
Men tack till er alla som orkar ta er tid att läsa all skit. Det håller igång mig =)
Lev och må allihopa.
Martin och Markus
Charlotte.
Jag hugger lite ved till brasan.
Great sucsess !!!
Sevärdeheter
Sol nedgång i Manitoba
Så nu har jag en början på detta inlägg visste inte riktigt hur jag skulle börja.
Förra veckan flöt på som vanligt med nya utmanigar och problem att lösa.
Vår bruket blev nästan avklarat förra veckan och nu har vi ungefär 40 hektar som vi ska så gräs frön på.
Var mestadels ansvarig att korna hade det bra. Eftersom vi tagit ut dom på nya grönbeten så måste korna ses efter rätt så oftta. mineraler, saltstenar ska plaseras ut. Tro mig det är inte det lättaste att hitta dom där djuren ibland eftersom fälten är så stora. men oftast ligger dom o trycker i ett buskash nån stans. Med stora fält betyder det också mil långa hagar med tagtråds stängsel. En del av stengslen kan ha stått där i 40 år så det finns alltid ett hål att fixa nån stans.
På onsdagen åkte Elanor, Gary och danskarna till Regans skol avslutning. Regan är deras äldsta son Trevors barn.
5 år svin cool unge.
Så jag passade på att få lite saker gjorda när jag ändå var ensamen vilket var faktis himmla skönt.
Åkte in till Roblin fylde upp bilen med besin och öl. Helt plötsligt slog det mig att jag borde verkligen få tummen ur röven och köpa den där kameran jag tänkt på. Eftersom Kameror, datorer och sånt är så biligt här så känndes det verkligen nödvändigt att skaffa sig en riktig kamera. Så jag körde typ 7 mil till Yorktoon så var det fixat... 618 dollar (4300kr)
För en kamera, batteri laddare, 4 gb minneskort, och en väska.
CANON
På fredagen åkte Mads och Eva iväg från farmen på väg mot nya äventyr. Tråkigt att dom drog men det var kul medans dom var här. Nu är dom på väg mot Vancover och sedan upp genom BC där dom ska padla kanot i en vecka och vandra på nått berg i två veckor. Dom åker hem till Danmark i slutet på agusti. Önskar dom all lycka till med resan och livet.
I helgen kom ialla fall Martin och Markus på besök hos mig. Med sig hade dom Charlotte en tjej från skåne som kommit till Martins farm för att jobba i några månader. En fin liten tös... som Martin uttryckte det. Nä men hon verkar jätte trevlig.
Väl hemma hos mig fösökte vi lägga upp lite planer för våran road tripp men det hela gick över i små prat, fotbolls kastning och öldrickning.
På kvällen tog jag med dom ner till sjön där vi grillade och sänkte en sju åtta kokanee.
Sjukt trevligt vi satt där tills det blev mörkt och tills myggen blev för besvärande.
Dagen efter åkte vi en lite små bakis hög på lite upptäkts färd. Det är konstigt... har varit här i kanada i snart 3 månader men har ändå inte hunnit se så himmla mycket. Så vi passade på att åka till Inglis där dom har 4 stora 100 åriga korn torkar som dom rustat upp och gjort till ett museum. Men visst börjar det klia efetr lite adrelalin kickar. Så därför har jag börjat leta upp lita om vars man kan hoppa bungyjump, forsränning och andra lite roligare saker.
Senare skildes vi åt tills vi ses nästa helg.
På tal om nästa helg så ska jag ner till Regina på en av världens största jordburks maskin mässa.
Ska bli så sjukt kul och jag längtar.
Idag började denna vecka med en väldigt varm dag så det var lite tungt med jobbet. Men nu har jag fan väntat på denna värme och beklagat mig över kylan som rått här.
Men som en viss tjej lärt mig så är det fan i mig ingen ide att klaga speciellt inte över vädret som man längtat efter. Bara se de positiva i det.
Tack för det Linnea =)
Nä nu börjar kramperna i fingrarna sprida sig så det är bäst att jag slutar skriva.
Men tack till er alla som orkar ta er tid att läsa all skit. Det håller igång mig =)
Lev och må allihopa.
Martin och Markus
Charlotte.
Jag hugger lite ved till brasan.
Great sucsess !!!
Sevärdeheter
Sol nedgång i Manitoba
poh...
Tänkte bara jag skulle berätta om min lilla kompis jag har här.
Hon heter poh men ibland kallar jag henne för rematis för hon är så jävla benig o gnäller jämmt när man klappar henne.
Poh är en riktig prinsessa tror hon ialla fall. varje kväll kravsar hon på dörren och ska absolut sova i min säng. Självklart nöjer hon sig inte med bara det hon ska också sova på min kudde och bli kliad.
varje morgon måste hon få sin morgon mjölk annars sitter hon och klagar tills hon får det.
men jag gillar hon ändå fastän hon e så tjurig och jag tror att hon gillar att lyssna på Metallica.
Men visst hon är himmla kul att ha som sällskap så man inte känner sig ensam.
måste sluta poh kom just in och vill ha uppmärksamhet och jag lovar det finns fan igen katt i världen som kan jama så jävla fult som hon gör. tror fan inte ens hon jamar hon bara gnäller.
men ge fan i datorn när jag bloggar poh...
puss på näsan.
svenska köttbullar
Japp dom finns här i kanada.
Det enda svenka med dom var nog storleken på dom annars så smakade dom bara vatten och ingen mer.
grjen med mat här i kanada är att dom varken kryddar eller saltar maten. dom gillar inte mat som e stark.
Heslt ska det vara friterat och flottigt.
I veckan försökte jag lära mig att kasta lasso. gick inte så bra men med lite övnig.
men lär nog inte ha tålamod till det.
kul var det ialla fall.
sommar !!!
Ja äntligen sommar grymt skönt med lite värme och gröna träd. Måste säga att det är verkligen vackert här nu men vi har haft en del riktga åskoväder och stormbyar.
Vårbruket har som sagt varit igång i över två veckor nu och vi har ungefär 600 acers kvar typ 150 hektar skulle jag tro.
det blir en del långa dagar men det gör absolut inget man lär få ta igen det snart.
För ungefär en vecka sen komm ett par från Danmark till farmen. Eva och Mads. grymt trevliga människor.
Dom har varit och rest runt sen i februari och åker hem i agusti.
Dom har varit ända ner till Texas och Dallas och ja kört rätt igenom hela Amerika för att sen jobba på en farm i Alberta.
Tyverr så blev deras chef där lite för mycket intreserad av Eva så dom drog därifrån.
Eftersom Mads har varit tranee som jag är nu för sex år sen på den här farmen så tyckte dom det var en bra ide att komma hit några veckor.
Eftersom Mads är duktig på datorer så har han fått ta hand om sprejnigen eftersom den maskinens GPS bara har gett oss skit och åter skit med problem. Men han har lyckats klura ut det mesta med den vilket gjorde både mig och Gary lättade.
Eva är verkligen en underbar människa. Hon hjäpler till med det mesta inom hus hållet och trädgården. Hon är verkligen en rolig person.
Verkligen kul med lite mera sällskap här.
Själv har jag kört ut fröna och konstgödseln till gary som kör så maskinen. Ganska kul att man får köra lastbil här. Det var lite osäkert i början men sen gick det fint.
Helgen var rätt så lugn jag och danskarna var på puben i fredags o drack lite öl och spelade biljard som jag spöade dom i. Dom sa att jag fuskade men jag vet att jag vet inte... eller okej kanske lite men hur som helst så vann jag.
Sen på söndagen efter jobbet åkte vi ner till sjön och gjorde upp en eld och grillade korv och marsmhallows (tror det satvas så) grymt trevligt vi satt där tills det blev mörkt och fick även se en bäver simma förbi.
Vad som händer härnäst blir vell att få detta vårbruk ur vägen sen så ska jag möta upp med dom andra grabbarna för att planera våran roadtripp. Ska bli kul.
Jag tror detta kommer bli en härlig sommar fastän jag vet att inget slår en härlig SVENSK sommar.
Saknar alla mina vänner och familj fastän jag trivs som fisken i vattnet här.
Hoppas alla har det bra.
vi hörs snart igen för en del bara tjatar om att updatera updatera hela tid så jag måste vell göra alla nöjda :P
men jag gillar er ändå.
Jag fyller så maskinen med Canola frön.
Såmaskinen
Jag och Eva på puben. Nej hon är inte skit full hon ser faktis ut så där.
Vårbruket har som sagt varit igång i över två veckor nu och vi har ungefär 600 acers kvar typ 150 hektar skulle jag tro.
det blir en del långa dagar men det gör absolut inget man lär få ta igen det snart.
För ungefär en vecka sen komm ett par från Danmark till farmen. Eva och Mads. grymt trevliga människor.
Dom har varit och rest runt sen i februari och åker hem i agusti.
Dom har varit ända ner till Texas och Dallas och ja kört rätt igenom hela Amerika för att sen jobba på en farm i Alberta.
Tyverr så blev deras chef där lite för mycket intreserad av Eva så dom drog därifrån.
Eftersom Mads har varit tranee som jag är nu för sex år sen på den här farmen så tyckte dom det var en bra ide att komma hit några veckor.
Eftersom Mads är duktig på datorer så har han fått ta hand om sprejnigen eftersom den maskinens GPS bara har gett oss skit och åter skit med problem. Men han har lyckats klura ut det mesta med den vilket gjorde både mig och Gary lättade.
Eva är verkligen en underbar människa. Hon hjäpler till med det mesta inom hus hållet och trädgården. Hon är verkligen en rolig person.
Verkligen kul med lite mera sällskap här.
Själv har jag kört ut fröna och konstgödseln till gary som kör så maskinen. Ganska kul att man får köra lastbil här. Det var lite osäkert i början men sen gick det fint.
Helgen var rätt så lugn jag och danskarna var på puben i fredags o drack lite öl och spelade biljard som jag spöade dom i. Dom sa att jag fuskade men jag vet att jag vet inte... eller okej kanske lite men hur som helst så vann jag.
Sen på söndagen efter jobbet åkte vi ner till sjön och gjorde upp en eld och grillade korv och marsmhallows (tror det satvas så) grymt trevligt vi satt där tills det blev mörkt och fick även se en bäver simma förbi.
Vad som händer härnäst blir vell att få detta vårbruk ur vägen sen så ska jag möta upp med dom andra grabbarna för att planera våran roadtripp. Ska bli kul.
Jag tror detta kommer bli en härlig sommar fastän jag vet att inget slår en härlig SVENSK sommar.
Saknar alla mina vänner och familj fastän jag trivs som fisken i vattnet här.
Hoppas alla har det bra.
vi hörs snart igen för en del bara tjatar om att updatera updatera hela tid så jag måste vell göra alla nöjda :P
men jag gillar er ändå.
Jag fyller så maskinen med Canola frön.
Såmaskinen
Jag och Eva på puben. Nej hon är inte skit full hon ser faktis ut så där.
SNÖ SNÖ JÄVLA SNÖ...
morgonen den 15 maj så kände jag verkligen inte för att stiga ur sängen. Av någon anledning kändes det bara så. klev ialla fall upp och när jag kom upp till köket så fick jag se att det fallit över en decimeter med blöt snö.
Fy vad roligt. här har man hoppats på att få börja med vårbruket i helgen men så blev det inte.
Annars har helgen varit hyfsat lugn. Eller jag var typ ut till yorktoon i fredags med Chris från sweiz, markus från Brazilien och Vitali från Ukraina. vi var ett rätt så roligt gäng. blev lite väll mycke teuqila för mig och Chris så vi fick stanna några gånger på vägen hem. Jag behöver nog inte berätta hur jag mådde dagen efeter. Lördagen var mycke lugn.
Idag har jag skjutit 56 jord ekorrar. det bara kryllar av dom här. Bra tidsfördriv är det också.
morgonen den 15 maj.
Utsikt från köket.
den 14 maj.
Coloni / sekt
Hej.
Jag kom på en intressant sak som vi var på under seminariet.
Andra dagen under seminariet i Brandon åkte vi på förmidagen ut till et litet samhälle typ 30 min bilfärd bort.
Vi svängde in på en grusväg och efter en liten stund kom vi till vid som liknade ett villakvarter. Det roliga var att husen stod så att dom bildade en cirkel och mitt i cirkeln stod det en kyrka.
Just innan vi skulle möta en man som skulle visa oss runt så gavs det tydliga order om att vi fick absolut inte svära där.
Det började med en föreläsning i en skola där det var fullt med små barn och en del tonårigar som tittade och spekulerade på oss.
Jag hade ingen aning om vad detta var men nåt konstigt ställe har vi hamnat på eftersom alla tjejer är klädda som från 1800 talet.
Det visade sig att vi var på en koloni.
Lite fakta om en koloni.
kolonerna komm ursprungligen från tyskland men eftersom dom varken fick bosätta sig där eller något annat land så
flyttade dom till Canada. Den koloni vi besökte var kring 100 år gammal.
Syftet med en koloni är att vara självförsörjande. Alla som bor på kolonin måste jobba och dem får ingen lön för arbetet.
En koloni består oftast av ett hundratal pers ibland tusen.
Alla som bor i kolonin får två arbets uppgifter som ska skötas. Ungarna börjar jobba vid 8 års ålder.
Männen jobbar oftast ute på fälten och i verkstäderna. Kvinnorna i köket eller trädgården.
Alla äter tillsamans. Männen får sätta sig till bords först sen kvinnorna och dem minsta barnen får sitta i ett rum brevid.
När barnen fyllt femton får dem äta med dom vuxna.
Inge samlag före vigsel, Gifta sig får man när man är 25 år gammal.
Alla kvinnor går klädda i huvud duk och kläning. Männen i som vanliga kläder men får absolut inte använda tshirt eller shorts.
Inge TV, Radio, Alkohol, Internet eller egna saker över huvud taget.
Behöver det köpas in något i kolonin så måste man gå till ett råd där frågan behandlas och senare bestäms av de äldre och visare männen.
Religon är ett måste.
Våran föreläsning började och vi fick höra om vad allt handlade om.
Det är ganska coolt. Deras tankesätt är att... okej vi prövar en grej ett tag och funkar det inte så stänger vi ner det.
ex denna koloni vi besökte hade ett stall med ungefär 3500 grisar. Men när priserna för fläsk gick ner så slaktade eller såldes alla grisar direkt. Så nu hade dom ett stall med för 4000 grisar och ingen användnig för det.
Istället började dom bygga ambulanser och brand bilar. Dem såldes till olika komuner runtom i landet men dom flesta brand bilarna gick till oljefälten.
Dem har också stora arealer med åkermark där dom odlar vete,korn,majs och andra saker som senare säljs.
När vi fick ställa frågor var jag tvungen att fråga om man fick lämna kolonin för att leva ute i den riktiga världen.
svaret jag fick var... visst men vi uppmuntrar det absolut inte.
Folk lämnar kolonierna men dem flesta kommer tillbaka för dom kan inte adaptera sig till samhället.
Rundturen varade i två timmar och vi fick se oss omkring på denna sjukt pedantiskt och rena gård.
Jag menar det fans fan i mig inte ens en hö bal som stod snett. Allt var så perfekt att det var skrämande.
Sen sammlades alla i matsalen där vi åt grönsaker som dom sjäva odlat kykling och potatis. sjukt gott faktis.
Sen efter maten reste alla ungdomar sig och började sjunga i kör.
Nu tänker ni kanske på att detta är en sekt och ja kanske lite just för religonen. men här begår dom ju inte mass självmord.
Dom trivs med hur dom har det och bryr sig inte så mycket om vad som händer i världen utanför.
Det var nog allt jag hade o berätta om detta. ganska sjukt.
Jag kom på en intressant sak som vi var på under seminariet.
Andra dagen under seminariet i Brandon åkte vi på förmidagen ut till et litet samhälle typ 30 min bilfärd bort.
Vi svängde in på en grusväg och efter en liten stund kom vi till vid som liknade ett villakvarter. Det roliga var att husen stod så att dom bildade en cirkel och mitt i cirkeln stod det en kyrka.
Just innan vi skulle möta en man som skulle visa oss runt så gavs det tydliga order om att vi fick absolut inte svära där.
Det började med en föreläsning i en skola där det var fullt med små barn och en del tonårigar som tittade och spekulerade på oss.
Jag hade ingen aning om vad detta var men nåt konstigt ställe har vi hamnat på eftersom alla tjejer är klädda som från 1800 talet.
Det visade sig att vi var på en koloni.
Lite fakta om en koloni.
kolonerna komm ursprungligen från tyskland men eftersom dom varken fick bosätta sig där eller något annat land så
flyttade dom till Canada. Den koloni vi besökte var kring 100 år gammal.
Syftet med en koloni är att vara självförsörjande. Alla som bor på kolonin måste jobba och dem får ingen lön för arbetet.
En koloni består oftast av ett hundratal pers ibland tusen.
Alla som bor i kolonin får två arbets uppgifter som ska skötas. Ungarna börjar jobba vid 8 års ålder.
Männen jobbar oftast ute på fälten och i verkstäderna. Kvinnorna i köket eller trädgården.
Alla äter tillsamans. Männen får sätta sig till bords först sen kvinnorna och dem minsta barnen får sitta i ett rum brevid.
När barnen fyllt femton får dem äta med dom vuxna.
Inge samlag före vigsel, Gifta sig får man när man är 25 år gammal.
Alla kvinnor går klädda i huvud duk och kläning. Männen i som vanliga kläder men får absolut inte använda tshirt eller shorts.
Inge TV, Radio, Alkohol, Internet eller egna saker över huvud taget.
Behöver det köpas in något i kolonin så måste man gå till ett råd där frågan behandlas och senare bestäms av de äldre och visare männen.
Religon är ett måste.
Våran föreläsning började och vi fick höra om vad allt handlade om.
Det är ganska coolt. Deras tankesätt är att... okej vi prövar en grej ett tag och funkar det inte så stänger vi ner det.
ex denna koloni vi besökte hade ett stall med ungefär 3500 grisar. Men när priserna för fläsk gick ner så slaktade eller såldes alla grisar direkt. Så nu hade dom ett stall med för 4000 grisar och ingen användnig för det.
Istället började dom bygga ambulanser och brand bilar. Dem såldes till olika komuner runtom i landet men dom flesta brand bilarna gick till oljefälten.
Dem har också stora arealer med åkermark där dom odlar vete,korn,majs och andra saker som senare säljs.
När vi fick ställa frågor var jag tvungen att fråga om man fick lämna kolonin för att leva ute i den riktiga världen.
svaret jag fick var... visst men vi uppmuntrar det absolut inte.
Folk lämnar kolonierna men dem flesta kommer tillbaka för dom kan inte adaptera sig till samhället.
Rundturen varade i två timmar och vi fick se oss omkring på denna sjukt pedantiskt och rena gård.
Jag menar det fans fan i mig inte ens en hö bal som stod snett. Allt var så perfekt att det var skrämande.
Sen sammlades alla i matsalen där vi åt grönsaker som dom sjäva odlat kykling och potatis. sjukt gott faktis.
Sen efter maten reste alla ungdomar sig och började sjunga i kör.
Nu tänker ni kanske på att detta är en sekt och ja kanske lite just för religonen. men här begår dom ju inte mass självmord.
Dom trivs med hur dom har det och bryr sig inte så mycket om vad som händer i världen utanför.
Det var nog allt jag hade o berätta om detta. ganska sjukt.
dude wheres my car..keys???
Tänkte jag bara jag skulle berätta vad som hände för två helger sen.
Det var fredag och jag var sjukt stressad att komnma iväg mot Brandon och möta upp med dom andra.
Martin sa... Ja men klart vi väntar på dig komm till farmen jag bor på.
Körde ner dit två timmar och väl framme hos Martin så var ingen där. Fick tag på dom och dom sa att dom var tvungna att åka in tidigare för att dom skulle äta.
Ingen fara igentligen jag körde in till stan och där dom höll till käkade och tog en öl.
Sen skulle vi till en scocial som dom kallar det. det är typ en svensexa dit alla som har biljetter får komma. Så vi for dit och jag lämnade bilen utanför.
Sjukt kul ölen kostade 2 dollar (12 kr) och bra musik.
Kvällen gick så fort och jag minns inte särskilt mycket av slutet men kul hade vi.
Ny dag då. Lite tung i skallen men ändå inte så farligt, har haft värre baksmällor.
Men till den riktiga baksmällan på väg mot min bil börjar jag känna efter nycklarna.
Mobil, pengar, tuggummi men FAN inga nycklar. Kom fram frågade städaren om han sett dom men ingen tur.
Paniken började sprida sig i kroppen och jag började fundera hur jag skulle förklara detta för min värd familj.
Då kom Jenna med iden att vi kunde ju göra nycklar. VA... på en lördag tänkte jag och vars gör man nycklar.
vi åkte till en bil handlare cirka 15 min bort. komm in där en aning sliten och bakfull och frågade... ursäkta har ni nycklar? Visst har vi det sa en rätt överviktigt men trevlig gubbe. Men du måste ha alla papper på bilen och vi stänger om 25 min.
FAN!!! till baka till min bil gick runt den ett par varv undrande hur jag skulle få tag på dom där papprena inne i bilen.
fanns inge annat o göra så jag började sparka på bak rutan men kom på att jag kanske skulle kunna skära upp häl senan om det gick igenom.
Jenna gav mig en skift nyckel och sen var problemet löst. självklar så skar jag jag mig när jag försökte få upp dörren men bara en liten skråma på armbogen.
Känndes faktis lite coolt att bryta sig in i en bil. Har aldrig gjort det men udrar om det räknas när det är sin egen.
Tillbaka till handlaren och sen hade jag mina nycklar. lättad som fan.
sen flöt helgen på som vanligt.
Mamma brukar alltid påpeka att hur full jag än varit så har jag aldrig tappat något. Men så nu tappar jag bil nycklar I Canada. Tack till Jenna som hjälpte mig utan henne hade jag fortfarande sått där utan bil.
Okej hoppas jag tråkat ut er tillräkligt med denna historia.
Hitills i veckan har vi sorterat kor, harvat och snart och jag hoppas verkligen snart att vi kan börja så. börjar bli sjukt frustrerande när alla andra har börjat förutom vi.
Just nu har vi 0 gradigt och en kall vind.
Bästa låt på i poden GYroscope - snakebite...
sjukt bra låt.
Ha det så bra alla tills vi hörs igen.
Allt fixar sig med lite silver tejp och kartong :)
Djur som ballar ur !!!
Okej.
min går dag alltså i tisdags började med att jag kommer upp och niki hus katten ligger på min stol där jag ska sitta och njuta av min frukost.
chasade iväg katten vilket gjorde han skit sur och han klöste mig mitt på handen. gjorde ont.
Ialla fall dagen flöt på som vanligt lite sysslor o grejs. efter ett atg hör vi en massa oväsen från hagen där det går och betar kring 150 kor.
jag åkte ut och kollade vad som var frågan om och allt såg faktis ut som vanligt tills jag fick se en kalv som var mycke mindre än dom andra. tog inte länge tills jag såg att det var en HÄST. japp en liten ponny, häst vad man nu kallar det.
grymt cool kom direkt upp och hälsade på mig. tyverr så är kor så att när dom ser eller upplever något nytt typ en liten ponny så blir dom självklart skit rädda, nyfikna och irriterade.
hämmtade Gary och vi började leda hästen till en säkrare plats. gick bra tills vi möter en ensamen ko och hennes kalv.
vi stod inte direkt ivägen men denna ko tyckte verkligen inte om denna lilla krabat och anföll den. antagligen för att skydda sin kalv.
hästen iväg kon efter och jag efter kon med fyrhjuligen och en planka. stakarn fick några smällar men klarade sig. tillslut fick vi ut hästen ur hagen och vi gick in och drack te.
medans jag drack mitt te häll jag ett öga på ponnyn som gick och betade av gräsmattan tills jag såg han gån ner till spilloljehinkarna.
självklart tog dum fan en stor slurk motor spillolja och jag tänkte lever han efter det här så får hans ägare vara glad. band honom och gav han vatten att skölja ner oljan.
vi fick tag på ägaren och det visade sig att han gått över 2 mil från sin hage till våran gård.
tyverr fick jag inte behålla honom men jag kan bara säga att djur kan verkligen balla ur.
annars i dag har det inte hänt lika roliga saker skruvat och skruvat för att bli klar med såmaskinen.
jajja vi hörs snart igen.
på väg till fest
